<3

En minut, sen var vår vänskap slut.



Så här stod de på Jacquiis blogg den 13 okt på min föddelsedag. Dagen efter försökte hon snacka med mig men jag lät henne inte gör de av en anledning jag inte tänker gå in på.

Nu när jag är med Olivia och Isabelle kan jag snacka men när jacquii kommer är de som om Olivia inte lyssnar längre, eller bara på Jacquii och Isabelle, ja hon är som är e, Bäst!
Jacquii kan snacka med dem men de är som om hon inte ser mig, som om jag inte satt/stod där med dem. För er som inte har varit med om de så är de inte så kul att vara lufft. Men jag kan ju säga att jag e van eftersom de är en första gången de händer mig.

Jag blir alltid tagen för givet och jag har trötnat på de. Om man skriver ett sånt där här inlägg på sin blogg och säger att man menar de med hela sitt hjärta och sen bara skiter i än om man får nobben, och inte försöka en gång till på ett annat sätt. Då är de som står på bloggen i ett inlägg bara ord och inget mer...


En dag kanske de kommer ett mirakel och vi blir vänner igen.



xoxo